I söndags var det cup på Hagsätra IP,"Morgondagens lirare". Det var en hel rad med lag där alla var födda -03 och Enskede IK hade med 3 st lag. Man hade räknat med 20 killar men endast 16 killar dök upp och det skulle visa sig att det betydde en hel del fotboll för min Sander.
Sander som är 6 år lever verkligen för fotbollen. Likt sin far kan han liksom inte göra saker halvdant utan det blir på tvären. Oftast spelar han fotboll ute i trädgården där vi satt upp ett 5-manna mål på vår 40kvm stora gräsmatta. När han inte kan göra det p.g.a snön så spelar han i vårt vardagsrum. Om han inte spelar fotboll så kollar han på fotboll på TV, eller Youtube där han specialstuderar sin stora idol, Ronaldo. "Zlatan suger" tycker Sander.
Om han inte kollar eller spelar på riktigt så spelar han FIFA2010 på Wii. Bara fotboll.

Har varit på cup och kollat på Sander innan, men då har det varit si och så med spelet. Nu började han i mål och lyckades släppa in 5 mål innan han fick byta till att spela ute. Hela laget var lamslaget och stillastående, utom Sander som jobbade som en galning i mål. Och när han väl kom ut så blev det snabbt två mål, och resten av killarna kom igång. Förlust med 6-2 i första matchen. Sedan fick han hoppa in som avbytare ett annat Enskede lag p.g.a spelarbrist och då satte han två mål där också. Efter det direkt till sitt eget lags match där han satte ytterligare mål och det blev dagens första vinst.
Så här fortsatte dagen och det blev en massa matcher både som ordinarie i sitt eget lag och inhoppare i andra lag. Inför sista matchen vill vi att Sander skulle ta det lugnt eftersom han var helt slut och fått en rejäl smäll i matchen innan. Han vägrade dock och var rejält revanchsugen. Så han blev inbytt i sista matchen och han och hans kompis Simon sprang till dess att benen inte orkade mer och sen sprang de lite till. Sander sprang igenom hela motståndarlaget och gjorde ett vackert 3-1 mål, men sen föll Enskedes spel ihop och sista 5 minuterna så var det spel mot ett mål. Tack vare otroligt målvaktspel och en uppoffrande Simon så klarade Enskede 3-2. Jag var en lugn och tyst fotbollspappa, eller nja.....Rejält uppjagad nästan varenda match gjorde jag allt för att lägga band på min entusiasm. Inte lätt.
Min fru sa att hon inte hade så stor lust att gå, men att hon efteråt var helt såld. Jag tvekade aldrig, att kolla på när ens barn tävlar är bland det bästa och bland det värsta man kan göra. Hur kul som helst och hur jobbigt som helst.

Sander med lagkompisarna efter sista matchen


Sander och hans kompis Simon som gjorde otaliga räddningar på mållinjen

Helt slut efter medaljutdelning


Vad gjorde Sander när han kom hem tror ni.............