Den senaste veckan har mitt spel blivit slaskigare och slaskigare, framförallt i början av turneringar. Chansartade bluffar allin, syn när jag vet jag ligger efter, men är näääästan pott-comitted (jag är bara potcomitted i min egen slaskiga värld). Ligger nära tilten hela tiden, och börjar egentligen inte skärpa mig förrän jag känner att det börjar närma sig en reell chans att hamna på finalbord. Nu längtar man tillbaks till för några veckor sen då man kunde folda 5 bord i timmar utan att börja spela på chans. Jag har blivit en av de hoppfulla, inte på heltid men nog så illa.

Mår inte så bra utanför pokerborden, men allt är ju relativt....jag är förkyld och ont i halsen. Känns som det är fetvadd i hela skallen och som om man har en basketboll i halsen, men egentligen är man inte jättesjuk. Man e bara kass. Lättirriterad och svär över minsta lilla, helt enklet inte på topp. Vid dessa tillfällen ska man inte spela poker, vilket jag naturligtvis gör ändå.

Trädgården ser ut som ett bombnedslag och det lär ta ett tag att få ordning på den. Gräs på rulle finns inte tillgängligt förrän i mitten på maj, och det vill till att man gör en hel del förarbete. Kross måste beställas, singel till gångar och uteplats, ytan där gräset ska läggas ska vändas och det ska in mer matjord.

Trots detta svängiga humör och spel så går det ibland riktigt bra vid borden, några finalbord och igår en andraplats i Topp100 på SvS. Får öva lite mer HU, hade honom i brygga, men släppte upp honom, dåligt av mig även om man måste vinna sina coinflips även HU. Får jobba vidare och ta några finalbord till så är jag snart förbi ledaren, ligger på andra plats totalt nu, två månader kvar.

Fick en kommentar för ett tag sedan med förslaget om att ranka de fem bästa turneringsspelarna på SvS. Att ranka dem inbördes är svårt, finns en hel del som är ok, men sen finns det några som jag helst inte möter förrän på finalborden. Får se om jag outar några av dem i kommande inlägg.