Varför gör man ibland så grova misstag? Tålamod är en viktig orsak, man tappar tålamodet och blir helt plötsligt en av de hoppfulla. Man hoppas att man ska dra ut trots att oddsen talar emot det.

Jag har en läcka och det är att jag inte gillar att bli reraisad om och om igen av samma spelare. Ömtåligt ego hänför jag det till. När jag spelar som bäst så rör det mig inte i ryggen om jag blir återhöjd gång på gång. Jag vet hur jag ska handskas med det, min spelstil har sin grund i att jag med jämna mellanrum ska höja oavsett vad jag har på hand vid tillfället. Sällan jag gör det med totalt skräp men om jag känner att situationen är rätt så är jag väldigt blind för vilka kort jag har på hand. Jag förväntar mig inte att jag ska lyckas jätteofta med dessa spel, men tillräckligt ofta. När jag då inte lyckas tillräckligt ofta och samtidigt inte får en hand som jag faktiskt vill spela till rivern, så kan tålamodet tryta. Det brukar visa sig som en stor benägenhet att ta risker, att spela drag hårt, även icke nötdrag, och ibland så tänker jag inte tillräckligt många steg i förväg vilket får som konsekvens att jag commitar mig till potter med alltför svaga händer.

Ännu värre blir det då om det är en och samma spelare som återhöjer gång på gång. Det finns ju en lösning på detta och det är att minska sitt handurval man höjer med, men det alternativet ligger inte riktigt för mig. Jag försöker höja så ofta som jag kan komma undan med det.

 Men om man nu gör grova misstag, hur kommer det sig att det går så bra ibland ändå?

Ibland har man bara en bra dag och gör inga eller väldigt få och små misstag, och ibland har man tur och vinner händer trots att man spelat dem helt galet. Man har ofta en förmåga att värdera sitt spel efter resultatet av handen precis när man sitter vid bordet. Om man slår om från lilla mörken med QJs  efter att knappen försökt stjäla för 10:e gången och springer in i AA behöver det inte betyda att man spelat fel. Samtidigt betyder det inta att man spelat bra om efter att ha återhöjt på flopp med färgdrag så mycket att man blev commitad och sen lyckas träffa färgen på rivern. Man behöver gå igenom sitt spel ett par dagar efteråt och kolla på vad som faktiskt var bra och vad som faktiskt var felspelat. Men hur många gör det?

 Ibland är det som ikväll, du spelar helt rätt, får sjukt bra kort. KK 2ggr, AA3 ggr. Men inget betalt...raise...rundfold. Tills man återhöjer med sina  AA (4:e gången), får syn av höjaren som floppar en triss. Det är vid de tillfällena man "tjänar" ihop till sina utdragningar. Poker är inte rättvist, man vinner när man spelar dåligt, förlorar när man spelar bra. Jag hoppas bara att det jämnar ut sig i längden....för det vinner jag på.

Så var helgen avklarad och man får pusta ut igen. 

I lördags blev det som jag skrev tidigare mycket pingis, men jag stannade hemma från innebandyträningen och skrev inne- och ute-listan som jag publicerade eftersom det inte blivit någon av pokerlistings. Såg senare på kvällen att de faktiskt fått upp en lista och att vi lyckats välja samma inne-lista även om ordningen var lite omkastad. 

 Strax innan lunch åkte i varje fall jag och min dotter till pingisträningen och jag hann själv med en löprunda, välbehövligt. Sedan hem och äta innan det var dags för tävlingen kl 15.00.  Jag och Siri hade tränat pingis lite mer än vanligt inför tävlingen men det var Stockholms bästa tjejer som var där och det blev tre raka förluster i gruppspelet. Som tur var så visste Siri om att det skulle bli svårt, och jag tror hon var nöjd med sitt spel, så det blev ingen stor besvikelse, men en liten motivation till att träna mer kanske. Hur man nu ska få in det bland hennes andra aktiviteter. Om man inte vill försaka kompisar och fritid helt så går det knappt att satsa inom mer än en idrott. Redan nu när Siri bara är 10 år så måste man välja vilken idrott man vill satsa på. Inget lätt val....

 Det blev Champagne (Bollinger Grande Année)och löjrom som jag hoppats, men mina pokerplaner grusades när det visade sig vara Earth Hour kl 20.30 till 21.30. Turneringen hade redan startat, men det blev en snabb allin, nedstängning och nedsläckning och sedan spelade vi kort hela familjen till ljuset av stearinljus.

 Blev tidig sänggång då det skulle bli innebandy-cup kl 08.00 på söndagen, men eftersom klockan flyttades fram så blev det en timmes mindre sömn.

Det var tufft att väcka Sander, men vi kom iväg i tid och det var tur det. Sanders lag krossade motståndet i de två första matcherna, även om det blev jämt i slutet på den andra då Sander stod i mål. Det tycker jag han kan lägga av med, det tar för hårt på fadershjärtat, mycket värre än när han spelar ute. I sista matchen mötte de ett riktigt bra lag från Duvbo, och det såg ut som en säker förlust och stort nederlag tills dess att Sander vaknade till. 7(sju) mål av Sander i sista matchen efter en fantastisk upphämtning och matchen slutade till sist 9-6 till Enskede. Jag är väldigt engagerad under matcherna, men försöker var tyst. Svårt dock när det är jämnt.

Vi firade med en korv och en gigantisk chokladmuffin och vi åkte sedan hem.



Hann med veckohandlingen, återvinningsstationen och en löprunda innan första turneringen startade kl. 16.00.Men eftersom det var en del kvar att fixa innan det kunde bli full fokus på pokern så gjorde jag hamburgare samtidigt som jag spelade. Det är ganska svårt att klicka rätt när man spelar med kladdiga händer, och när man får KK så får man helt enkelt räkna med att laptopen blir kletig. 

20.00 var det sen Mästarnas mästare, något jag inte missar då Stenmark är med. Sjukt imponerande med två vinster av en 54-åring, och inte nog med det Evy Palm, 61 vann den första tävlingen. Under tiden fortsatte pokern, såg väl ok ut ett tag men gjorde ett par spel som jag fortfarande inte kan bestämma mig för var rätt eller fel i de situationerna, men ut åkte jag. Ett par händer vet jag att jag spelade fel, men så är det ibland. Kom i säng hyfstat tidigt i alla fall. En dålig pokersöndag, men en härligt bra helg!

Grattis rosjon! Vinnare av SöndagsSteken 20/3

Ett par händer innan la jag en triss mot en rivrad stege, bra läggning om än inte alltför svår. Kan det ha påverkat? Jag vet inte,men nu höjer en spelare 3 ggr BB till 600 UTG. Jag steamar lite och tittar ner på TT och har 3950 kvar. Påminner mig om mitt mantra, hellre för aggressiv än för passiv och väljer att ställa. Alla lägger sig fram till han som höjde "Under The Gun", första pos efter givaren.
Nu väntar jag , mig antingen en blixtsyn eller en fold.....ingen blixtsyn, ha, han höjde för mycket UTG med skräp;).
Va!!?? Han synar efter lång betänketid.....vad har han !!!!???? AJ!!!!???? Han har 8K och synar halva sin stack med AJ UTG??!!!  Vad tror han det betyder när någon återhöjer allin efter att någon höjt UTG?. I Vilket läge tror han att han leder med AJ?  TT är i botten av min range och han leder inte ens mot mina sämsta händer. WP, du otroligt hoppfulla spelare, hoppas det straffar sig att vara så ....."hoppfull"..... Men det gör det inte, naturligtvis, jag spelar ju på PAF, de hoppfullas paradis. En knekt på floppen och en till på turn för att riktigt gnida in det....

10 minuter senare i 16K Daily European på PAF så synar en spelare min reraise på floppen (höjer till 900 efter att han fortsättningsbetat 300) efter att dessutom ha blivit reraisad preflop och synat. Turn kommer Q¨, jag har ett dubbelt hålstege drag och betar ut rejält, potcommitted och får syn av QJ. Med QJ synar han en reraise pre och en reraise på floppen med endast två överkort och inget drag, inte ens hålstege.....missar draget och är ute. Så
otroligt uselt spelat, och ändå så väl belönat. Orättvist och otroligt vanligt, och otroligt upprörande.
SvS 5 minuter senare så drar en spelare ut med färgdraget, efter att ha dumjagat färgen efter satsningar från mig som gett honom helt fel odds att syna. Och sen tar han inte ens betalt på river. Suck...som vanligt....
et
Ibalnd känns det som att man bara kan vinna ur underläge, som igår när jag i 60-40 underläge flera ggr  vann
för att till sist komma trea i TOPP100. Klart, på PAF känns det aldrig som man ska vinna, oturen sitter ingraverad precis som Bajen Forever i SM-bucklan....kan någon slipa bort den, tack....
I vanliga fall hade jag svurit högt, men nu lägger jag Signe så det blir bara tyst krampaktigt slitande i tempurmadrassen.
Jag blir så jäkla sur, tror ingen fattar som inte spelar poker hur förbannad man kan bli på de "hoppfulla", spelare med mindre chans att gå plus i långa loppet än jag har att vinna ett WSOP-armband i sommar. Varför ska de tura just mot mig för.

Att trösta sig med att "det är de hoppfulla som står för dina vinster", "i längden går du plus på deras spel", hjälper inte mycket när hjärtat går i 180 och man håller på att att slita madrassen i bitar. Man vill bara införa en ny regel:
Spelar du så sugit så får du bara inte ha tur. De ska bara förlora, de fattar ju ändå inte vad de gjort.
Själv kan man ibland skämmas som en hund när man gör vissa spel som visar sig vara käpprätt åt hel...., jag skäms ibland trots att jag spelat helt  enligt min taktik/strategi. Men inte de hoppfulla inte, de spelar bara vidare och är nöjda med att ha vunnit handen, säkert nöjda med sitt spel.

Man får bli, sur, det är bara naturligt, konstigt vore det annars, man bryr sig ju. Men man får inte låta det påverka sitt spel. Men lite slitande i madrassen och några fula ord och "lyckönskningar" går för sig. Synd om Liv bara.....

Läste Magdas blogg häromdagen, http://blogg.aftonbladet.se/pokermamman/2011/03/vardag.
Har letat igenom hela min HH från Ongame efter min AA hand mot 88 som floppade triss, men hittar den inte och kommer om jagbara ihåg den vagt, kanske Magda kan återberätta. Gissar att jag betade hårt minst två gator, allin till sist. Kommer inte ihåg hur stor stack jag hade, men jag ska vara väldigt djup om jag lägger AA i Goldrushen, oavsett vad motståndaren gör. Det är betydligt vanligare att man leder i det läget än att man ligger under mot en floppad triss. Ibland måste man betala av, för att inte missa de gånger du har din motståndare krossad.