Varför gör man ibland så grova misstag? Tålamod är en viktig orsak, man tappar tålamodet och blir helt plötsligt en av de hoppfulla. Man hoppas att man ska dra ut trots att oddsen talar emot det.

Jag har en läcka och det är att jag inte gillar att bli reraisad om och om igen av samma spelare. Ömtåligt ego hänför jag det till. När jag spelar som bäst så rör det mig inte i ryggen om jag blir återhöjd gång på gång. Jag vet hur jag ska handskas med det, min spelstil har sin grund i att jag med jämna mellanrum ska höja oavsett vad jag har på hand vid tillfället. Sällan jag gör det med totalt skräp men om jag känner att situationen är rätt så är jag väldigt blind för vilka kort jag har på hand. Jag förväntar mig inte att jag ska lyckas jätteofta med dessa spel, men tillräckligt ofta. När jag då inte lyckas tillräckligt ofta och samtidigt inte får en hand som jag faktiskt vill spela till rivern, så kan tålamodet tryta. Det brukar visa sig som en stor benägenhet att ta risker, att spela drag hårt, även icke nötdrag, och ibland så tänker jag inte tillräckligt många steg i förväg vilket får som konsekvens att jag commitar mig till potter med alltför svaga händer.

Ännu värre blir det då om det är en och samma spelare som återhöjer gång på gång. Det finns ju en lösning på detta och det är att minska sitt handurval man höjer med, men det alternativet ligger inte riktigt för mig. Jag försöker höja så ofta som jag kan komma undan med det.

 Men om man nu gör grova misstag, hur kommer det sig att det går så bra ibland ändå?

Ibland har man bara en bra dag och gör inga eller väldigt få och små misstag, och ibland har man tur och vinner händer trots att man spelat dem helt galet. Man har ofta en förmåga att värdera sitt spel efter resultatet av handen precis när man sitter vid bordet. Om man slår om från lilla mörken med QJs  efter att knappen försökt stjäla för 10:e gången och springer in i AA behöver det inte betyda att man spelat fel. Samtidigt betyder det inta att man spelat bra om efter att ha återhöjt på flopp med färgdrag så mycket att man blev commitad och sen lyckas träffa färgen på rivern. Man behöver gå igenom sitt spel ett par dagar efteråt och kolla på vad som faktiskt var bra och vad som faktiskt var felspelat. Men hur många gör det?

 Ibland är det som ikväll, du spelar helt rätt, får sjukt bra kort. KK 2ggr, AA3 ggr. Men inget betalt...raise...rundfold. Tills man återhöjer med sina  AA (4:e gången), får syn av höjaren som floppar en triss. Det är vid de tillfällena man "tjänar" ihop till sina utdragningar. Poker är inte rättvist, man vinner när man spelar dåligt, förlorar när man spelar bra. Jag hoppas bara att det jämnar ut sig i längden....för det vinner jag på.