Satt i lobbyn på hotell Lefkoniko Beach i Rhetymnon på Kreta och spelade Topp100, samtidigt som jag försökte ladda upp bilder till bloggen. Så fort jag laddade upp bilder så laggade pokerbordet, så det gällde att ha timing. När turneringen var slut för min del var hela hotellet nersläckt och det var bara jag kvar vid receptionen.
Blev en 7:e plats , efter att min allin med 22 och nästan 12BB från tidig pos synats av stora mörken som hade dubbelt så mycket i stacken. Han valde att syna med QJo vilket jag tycker är en ganska hoppfull syn med tanke på att han i bästa fall har 45% och i många fall betydligt sämre än så. Man vill ju definitivt inte dubbla upp någon samtidigt som man själv blir shortstack. Men i detta fall lönade sig synen, lite orättvist i mitt tycke (men jag är ju inte direkt objektiv).

Har inte kollat ställningen inför sista deltävlingen den 31:a juli, men den lär bli direkt avgörande, antagligen är det en liten fördel för GoBaLi. (Kollade precis, skiljer strax under 35 poäng upp till GoBaLi, så det krävs att det går bra mycket bättre för mig än GoBaLi, annars är det kört)

Vi har haft mycket kul under resan och vi hann faktiskt med ett dopp nu på förmiddagen innan bussen kom och hämtade oss efter lunch.



Väl framme vid flygplatsen fick vi reda på att planet var försenat så det blev en extra lång väntan på flygplatsen, så jag passade på att skriva lite.

Under resan har jag läst lite pokerteori, men framför allt har jag läst ”Världens lyckligaste folk – en bok om Danmark” av Lena Sundström.



Likt en svensk kvinnlig Michael Moore undersöker hon och bor  i Danmark under några månader och besöker massor med olika människor och platser. Det handlar om Danmark och dess förvandling från det gemytliga landet som många svenskar idealiserade till det främlingsfientliga land det är nu. Efter Dansk Folkepartis intåg har Danmark blivit ett land som tar emot få flyktingar och för en diskriminerande politik mot ”de fremmede”. Pia Kjaersgaard som leder partiet är en väldigt populär politiker i Danmark och efter de framgångar som Dansk Folkeparti haft så har Socialdemokraterna och de andra partierna i Danmark börjat ta efter. En skrämmande berättelse, som man verkligen får hoppas inte får sin motsvarighet i Sverige, men ju mer jag läser i boken ju räddare blir jag. Om ni inte läser något annat det kommande året läs denna bok! Upplysande, skrämmande och absurd på samma gång. Om ni sett Michael Moores ”Bowling for Columbine” så kanske ni kommer ihåg intervjun han gör med Charlton Heston, som inte alls är förberedd på vad som komma skall. Lena Sundström gör en likadan intervju med en av Pia Kjaersgaards närmaste män, bara det kapitlet gör hela boken värd att läsa. Absurda argument som motsäger sig själva. I Danmark försöker man inte vara politiskt korrekt som i Sverige, Dansk Folkeparti hymlar inte med vad de tycker, de är öppet främlingsfientliga, framförallt mot muslimer och vinner röster på det dessutom. ”Skit i om vi får 90 procent emot oss bara vi får 10 procent med oss”. Om någon av er såg Sverigedemokraternas reklamfilm där en svensk gammal tant, pensionär, tävlar mot en hord av muslimska kvinnor i burka med barnvagnar, så känner ni igen Dansk Folkepartis retorik och valaffischer, skillnaden är att i Danmark så har gränsen för vad som är rumsrent flyttats framåt och det är knappt att man höjer på ögonbrynen. Sundström tar på ett intressant sätt upp frågan om man ska lägga locket på när det gäller främlingsfientliga partier eller ta debatten. Flera ledande danska journalister och debattörer råder i boken Sverige att ta debatten, men samtidigt är det precis vad man gjort i Danmark och förlorat. Lena Sundström gör i boken en liknelse med en by där det inte anses ok att gå på strippklubb, men helt plötsligt dyker det upp en entreprenör som slår upp portarna till Badabing, en strippklubb. Huvuddelen av byns befolkning förfäras och blir upprörda, men en del blir glada och går dit i smyg. Byns andra etablissemang märker av konkurrensen och förlorar pengar och kunder, och efter ett tag börjar fler och fler pubägare att erbjuda strippor. Strippkulturen blir mer och mer normaliserad och accepterad, kundkretsen ökar. Och vart går folk någonstans? Jo, de går till Badabing, för det är Badabing som är originalet, de andra ställena är halvtaskiga efterapningar med servitriser som försöker skyla brösten så gott det går när de försöker ta av sig bh:n. Om denna liknelse är med verkligheten överensstämmande, vilket jag tror att den kan vara, så kan man inte hejda strippkulturen genom att normalisera den. Man ska inte debattera de frågor som är ett främlingsfientligt partis kärnfrågor, de andra partierna får inte börja tumma på sina principer bara för att jaga röster som jag sett exempel på hos svenska Folkpartiet (språktest för medborgarskap, m.m.). Ta debatten med Sverigedemokraterna, men debattera dem i de frågor där de inte har hemmaplan. Att lyfta fram och debattera främlingsfientlighet och rasism som om det vore vilken annan fråga som helst funkar inte det har det danska exemplet visat. Attack och unisont fördömande fungerar, konkreta exempel som visar på det absurda i att vara rasist eller främlingsfientlig är extremt viktigt.

Jag tror för att bli en framgångsrik pokerspelare så kan man inte tänka precis som alla andra, spela precis enligt skolboken, man måste tänka lite nytt, lite utanför ramarna. Ibland handlar det inte ens om ett förändrat sätt att spela, ibland handlar det bara om en attitydförändring, det kanske inte är ett probelm att se floppen, det kanske är en fördel.
Tänk om man fick tänka lite nytt om invandringen. Det är alldeles för mycket fokus på att det kommer för många invandrare, att det är dåligt, leder till problem, de tar våra jobb, de lever på bidrag (hur ska vi ha det egentligen?). Tänk nytt istället. Tänk om vi kanske inte skulle begränsa vår invandring, tänk om vi istället skulle öka den så mycket vi bara kan. Den mesta forskningen visar att tillväxten ökar i mottagarlandet och att det dessutom gynnar ursprungslandet då många skickar pengar hem.Tänk om vi kunde se det som en investering som kanske kostar pengar nu, men betalar av sig i framtiden. 2009 så startades 20 procent av alla företag som startades i Sverige av utomeuropeiska invandrare, det tyder på entreprenörskap och ambition, speciellt som andelen utomeuropeiska invandrare av befolkningen är betydligt lägre. Bejaka detta, stöd det, uppmuntra det. Vi behöver nya företagare, som startar företag som ger nya jobb. Istället för att låta invandrare med hög utbildning få städjobb eller låta dem jobba som spärrvakter, ta vara på investeringen, låt dem utnyttja sin utbildning. Öka flyktingmottagandet, uppmuntra invandring, så mycket det bara ekonomiskt går. Då kanske vi kan bli det enda landet i Europa som föryngrar sin befolkning, som inte riskerar bankrutt när framtidens pensionärer går i pension, som inte behöver höja pensionsåldern till 75år. Det måste till en attitydförändring, sluta se det som ett problem att människor kommer hit från andra länder, se det som en tillgång istället. Vi har allt att vinna, men vi har också massor att förlora om vi fortsätter på inslagen väg, se bara på Danmark som ett varnande exempel.