San Francisco 7 juli

2012-07-08 @ 19:07:58 | Allmänt
Trots spårvagnar, och gaselement så sov vi gott i vårt rum på Beck's Motorlodge, ett av de få ställen där man faktiskt får plats fem personer i ett rum. Liv handlade frukost igår, så vi bryggde kaffe på rummet, gjorde mackor och gick ut på soldäcket och studerade gatulivet och spårvagnarna på Market Street. Hotellet verkar vara noga med att tala om atrt det är gayvänligt med två regnbågsflaggor hängande, längs lejdarna.
 
Man ser flaggan i väldigt många butiksfönster och den vajar i på en hög flaggstång i vår ända av Market Street. San Francisco är ju känt för att vara öppet för det mesta och atmosfären här är verkligen vänlig och alla är väldigt öppna.
 
Vi hade bestämt oss för att cykla över Golden Gate-bron, så vi tog F Market & Wharf Streetcar till Pier 39 och hyrde cyklar av Blazing Saddles. Fyra stycken plus en vagn till Signe. Fanns barn-vuxen tandem också, och Signe har ju kunnat cykla ett par år redan, men det var ett bra val för det blåste rejält på bron och till och med våra äldre barn tyckte det var jobbigt. Först en bild vid starten av  cykelleden. Många cyklade, så det var egentligen bara att följa strömmen, men man fick en bra karta och anvisningar där vi hyrde.
När vi närmade oss bron blåste det en del, men bron låg höljd bland molnen. Innan vi gav oss på bestigningen upp till bron så laddade vi med kaffe, chokladmjölk och brownies på ett fik precis i början av stigningen där jag tog den här bilden.
Det var en aning jobbigt med vagnen att ta sig upp till bron, men det fanns bra ställen på vägen där man kunde pusta ut och läsa skyltar med information om bron. Liv påstod att vi hade medvind, men det gällde nog bara de andra, jag hade motvind hela tiden.
 
 
Första delen av bron var kall och blåsig och det var inte mycket till utsikt, men det var häftigt att titta upp längs de höga brospannen. Ju längre man kom över till andra sidan desto bättre blev dock vädret.
Här är vi nästan framme på andra sidan.
 
Golden Gate-bron besegrad, och ja, jag passar i väldigt få huvudbonader.
 
När vi sedan kom över till andra sidan och begav oss ner mot Sausalito så hamnade vi mitt i "Walk against breast cancer", tusentals människor som går för välgörenhet, och det var mycket rosa, och partaj på vägen, bl.a så hade en polisbil satt på sin megafon och körde ut hip hop musik så det hördes över halva countyt.
En bild på bron som vi lagt bakom oss.
Så kom vi ner i "Sunny Sausalito", ett litet samhälle på andra sidan bron med hur coola hus som helst, antagligen en gräddhylla i San Francisco, men väldigt charmigt.
Vi hittade en mexikansk restaurang så fort vi parkerat cyklarna vid färjan, och ölen smakade extra gott tillsammans med våra tacos.
 
Fisktacosen var verkligen supergoda, grillad fisk, med en sorts ananas salsa. Jag testade som vanligt meatballs, min passion, denna gång i tacosform.
Här ser ni en liten del av bebyggelsen och till vänster i bilden ser ni en massa moln, och där ligger San Francisco, där det var kallt och blåsigt, här var det varmt och skönt.
Medan de andra beställde bokade jag cykelplats på färjan över till SF igen, vägen hit var mer nerför och att cykla tillbaks kändes inte så lockande, att fortsätta 90 minuter till hade varit kul, då hade vi kunnat se husbåtarna och Redwoodträd i Muir State Park och ta en annan färja hem från Tiburon, men ungarna var för trötta och vi skulle i så fall startat tidigare på dan än vi gjorde.
 
"Hemma" igen i SF, så tog vi spårvagnen hemåt, gamla coola spårvagnar (kolla bara inredningen och lamporna) som är överfulla från Fishermans Wharf, men det tunnar ut ju närmare vi kommer vårt hotell. Signe började vinka och gestikulera i bakfönstret åt en spårvagnsförare som körde en vagn efter vår och när jag och Signe hoppade av vid vårt hotell och stod och väntade på grön gubbe kastade spårvagnsföraren ut en gigantisk godispåse till henne när spårvagnen åkte förbi. Vi vinkade och tackade, sånt händer oftare i USA än hemma känns det som. Amerikanarna känns givmildare, artigare och mer tillgängliga än oss svenskar, samtidigt som de känns mer byråkratiska och regelstyrda. Ett enigma.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback