Det är inte bara vid pokerbordet det finns hoppfulla.

 

Hoppfulla är de som inte inser att de hade riktigt mycket tur som drog in sin tvåoutare på rivern. De har antagligen glömt bort att de ens hade tur två minuter senare.

 

Det är också de som klagar på att de aldrig vinner en coinflip efter att ha förlorat med A7 mot AT, senast exemplifierat av James Alexander som åkte ut mot Lehavot med 20 spelare kvar i årets Main Event. "I never win a coinflip". Om någon haft en riktig rush så förväntar de sig att vinna i dessa lägen så till den milda grad att de tar det för givet att det är en coinflip. Det är det inte. Men jag har haft den känslan själv när jag springer riktigt bra.

 

Samma James Alexander bubblade Main Event Europe i år, vilket antingen betyder att han är ganska bra eller att han sprungit sjukt bra. Då man bara får se ett fåtal händer i ESPNs täckning av WSOP så är det svårt att avgöra, men han uttalade sig så här i handen han spelade när han till slut åkte:

 

"I've had other players all in nine times in this tournament and lost all nine," declared Alexander. "I'm probably a 90/10 dog."

 

Pluswajn eller? Erfarenheten säger mig att det Alexander påstår inte skulle vara sant om  man faktiskt gick igenom de händer han spelat.

 

Hoppfulla har oftast en annorlunda uppfattning om hur mycket variansen spelar in i spelet poker, sannolikhet för dem är att om de får in det med den bästa handen, även om den bara är marginellt bättre, så ska den vinna varje gång, hundra procent av gångerna.

 

Många tror på riggen och när de förlorar har de bara otur samtidigt som de tillskriver alla sina framgångar till ren skicklighet. Det har inget att göra med att just denna turnering så fick de grymt bra starthänder och antingen träffade varenda flopp eller om de mot förmodan missade drog  ut på rivern.

 

Att diskutera varians, tur, slump och dess inverkan på resultatet är totalt bortkastat på en hoppfull. En hoppfull är oftast extremt resultatorienterad.

 

Men det är som sagt inte bara vid pokerbordet vi hittar de hoppfulla.

 

De finns ute i verkligheten också.

 

Det är tydligast bland de som det gått bra för i livet. De som har bra jobb och stabil ekonomi.

 

Deras inställning till de som inte lyckats lika bra som de själva, är att dessa förlorare får skylla sig själva. Hade de bara jobbat hårt, tagit sig i kragen så hade de också lyckats.

 

De är inte ens medvetna om hur mycket tur de haft som hamnat där de är och hur lite skicklighet har med det hela att göra.

Visst finns det många som jobbat hårt för att komma dit de är, men det är också de som oftast är medvetna om hur mycket tur de också haft på vägen, hur mycket tillfälligheter spelat in.

 

Nej, de som oftast kommer med uttalande som att ”de får skylla sig själva” är oftast de som har noll känsla för hur tursamma de varit och hur gynnsam deras uppväxt varit. De är dessutom helt omedvetna om att de flestas välstånd kommer på bekostnad av andras.

 

De som är högerinriktade faller oftast in i kategorin hoppfulla i verkliga livet. De är övertygade om att det finns människor som är mer värda än andra, men de uttrycker det inte så.

 

Högerinriktade har t.ex. ofta tänket att inte alla ska lära sig avancerad matte och kritisk tänkande. Vissa barn är inte lagda åt det hållet. Vilket visar sig är fullständigt nys när länder som t.ex. Polen visar att är fullt möjligt för alla att nå dit. Det handlar väldigt mycket om förväntningar.

 

De hoppfulla är alltså helt övertygade om att de förtjänar att vara där de är enbart p.g.a. sin egen skicklighet. Snacka om att vara resultatorienterade.

 

De inser inte att många av dem har haft bästa tänkbara starthänder under hela livet, och de har haft turen att inte springa in i AA med sina KK. Den dolda turen skylls på skicklighet och hårt arbete.

 

De flesta inser inte att de tillhör världens rikaste 5%. De är priviligierade. Rent konkret betyder det att de har ett bättre liv än vad de hade haft om de inte hade varit så rika. De är friskare, lyckligare, starkare, smartare, snyggare och kommer att bli äldre än en genomsnittlig person som återfinns bland de fattigaste 5%. Att de är rika beror på ren tur. De råkar vara född i ett land som är rikt. Det innebär att deras mor sannolikt inte dog när hon födde dem. Det innebär att de förmodligen inte har sett några syskon dö och att de fått alla vacciner när du var barn. De har gått i skolan, och fick möjlighet att plugga vidare gratis. Om de valde att börja jobba efter gymnasiet kunde de få en hög lön som gjorde att de kunde klara dig på en 40-timmars arbetsvecka, och få råd med alla livets bekvämligheter. De är inte rika för att de förtjänar det. De är rik för att de har tur. Och de som är fattiga är inte fattiga för att de förtjänar det. De är fattiga för att de hade oturen att födas på fel ställe.

 

Och det är bara en av tusentals tillfälligheter som påverkar hur våra liv blir. Lite ödmjukhet inför det vore passande. Men det ligger inte för de hoppfulla.