Liv har gått igång med letandet efter nya möbler på blocket och Lauritz.com och Liv är lite av en designnörd som gillar Carl Malmsten och Josef Frank. Själv har jag börjar kolla in en ny tv som inte skulle väga 30kg och kanske smälta in bättre i vårt nya rum.

 

Valberedningen letar vidare efter styrelseledamoter och jag hoppas kunna träffa mina kollegor för en sista avstämning under veckan. Ibland blir jag väldigt besviken på personer som har en massa åsikter om vad förbundet gör, inte gör och borde göra, men sen när det kommer till kritan inte kan tänka sig att ställa upp när de blir ombedda. Själv har jag en bra ursäkt tack och lov, valberedningen kommer aldrig att föreslå en av sina egna medlemmar.

 

Jag har lyckats få tag i de flesta nominerade i varje fall, men om det är någon som inte fått mejl, meddelande i sin röstbrevlåda eller SMS, och vet med sig att de är nominerade så ber jag dem höra av sig.

 

Hörde Koivus och Egons podcast häromdagen och Koivu är en av dem som jag inte fått klart besked om han står till valberedningens förfogande. Jag hoppas att han gör det och att han dessutom kanske kan hjälpa till att övertala en annan av de som jag hört av mig till.

 

Många som tackat nej till nomineringar har angett som skäl att de inte anser sig ha så mycket tid över att de kan göra ett bra jobb, och alla vill uppenbarligen göra ett bra jobb om de ska sitta i en styrelse. Det påminner mig om när jag själv var nybliven förälder, fått mitt liv upp- och nervänt av min dotter. Inget var sig likt. Jag tänkte att jag aldrig i hela mitt liv igen skulle återgå till mitt lata liv innan (Vad sysselsatte man sig med då egentligen?) och aldrig någonsin skulle få problem med att veta vad jag skulle ägna min tid åt.

 

Jag insåg inte då hur lätt det är att bara ha ett barn. Att tvåan och trean skulle kunna förändra mitt liv ännu mer.

 

Att ha ett barn är en baggis. Som att spela i korpen, först när man har tre barn börjar man närma sig proffslivet.

En av mina kollegor sa när jag beklagade mig över dålig nattsömn i början att fördelen med barn är att man blir mycket effektivare än man varit innan. Tiden försvinner inte bara, utan man tar vara på den. Jag kan bara hålla med nu, men då undrade jag var den tiden skulle komma från.

Det finns tid i de flesta liv till att göra ett tillräckligt bra arbete i en ideell förening. Ni inser det bara inte. Men ju mer man engagerar sig inser man vilket tidsslöseri man sysslade med innan.