Eller egentligen så åker jag inte förrän imorgon, men om ni frågar min fru och andra som känner mig så ger jag resfebern ett ansikte. Jag brukar ha packat och förberett allt långt i förväg och sedan sitta med fjärilar i magen och inte kunna somna. Och det finns ingen logisk förklaring till varför.

 

Mentalt är jag alltså redan på väg till Malta, jag försöker komma på om jag glömt något, men just nu kan jag inte komma på något. Tyvärr har min självbild som ordningsam och pålitligt fått sig en knäck sen sist jag glömde passet på väg till Edinburgh, vilket har fått som konsekvens att jag nu ännu mer maniskt än tidigare kollar det viktigaste om och om igen och går i spinn så fort jag inte direkt hittar vad jag söker efter.

Ni kan ju tänka er att jag inte är världens mest sympatiska person att vara med timmarna innan jag ska ut och resa.

 

Till viss del har det nog att göra med min flygrädsla som jag, om jag flyger själv, försöker dämpa med diverse berusningsmedel, något som måste undvikas när jag flyger med barnen.

Dessutom har jag sedan förra veckan haft nära till huvudvärk så jag har hållit alkoholintaget till ett minimum då jag har en stark känsla av att det ökar risken, även om jag bara tar en öl till maten.

 

Förra året så hade jag huvudvärk i stort sett hela tiden jag var på Malta och jag kommer ihåg förra årets dag ett som riktigt jobbig. Inte så att jag som vissa festat järnet dagen innan, utan trots att jag bara druckit vatten och alkoholfritt så hade jag migrän i stort sett hela dagen.

 

Annars kommer jag mest ihåg mitt klavertramp faktiskt: